Godis

Det fanns en tid då jag inte åt godis... (här skulle jag egentligen kunna skriva vad som helst för du är förmodligen så pass chockad från första meningen att du inte tar in vad jag skriver utan fortsätter bara läsa med blicken och följer inte med i huvudet och i så fall så har du kanske inte ens märkt att jag inte skrivit med någon punkt sen första meningen och ja det gör jag med flit för kom ihåg att jag fortfarande kan skriva vad som helst för att du fortfarande är i chocktillstånd. Oj där kom punkten jaja även de hjärndöda måste andas ibland även om de så bara är med blicken och jag måste medge att det kräver all min styrka att inte sätta in en punkt eller ett kommatecken. Okej där gav jag upp en sekund och satt ut en ny punkt men gud vad jag... oh shit, det värkar som om du håller på att få tillbaka medvetandet, var det punkternas förtjänst? Fan nu skrev jag ännu fler skiljetecken shit, shit, shit) ... utan jag missbrukade istället tuggummi som en drog. Jag köpte minst två tuggummipaket i veckan och tuggade som om mitt liv hängde på det. Jag åt inte godis på ett helt år, fråga mig inte varför, och sen när jag började igen tog det bara ett år innan jag slutade igen och den här gången *dramatisk musik* slutade jag även att äta chips, ostbågar och popcorn... (och där försvann du igen och jag kan skriva vad jag vill helt fritt och jag måste medge att det är en rätt så härlig känsla att bara skriva på och det ända som förstör det är att jag inte skriver några skiljetecken alls för då finns det risk att du vaknar till igen och då försvinner min lilla bubbla av lycka här...

*Där beslutade blogger att inlägget var för trist att visas längre så de kapade slutet, för att eventuellt få reda på hur det kanske slutade så måste du börja följa bloggen på blogger, google+ eller bloglovin*

*Som ursäkt för det otrevliga avbrytandet så ger blogger dig den här bilden att titta på så länge medan du fortsätter att lipa (i detta fall är lipa en synonym för gråta)*