Jag vill inte klämma in mig i en mall som inte är som jag, jag vill inte ändra mig för att behaga någon annan. Jag vill inte jämföra mig med kändisar och ständigt önska att jag ser ut som dom. Jag vill inte. Jag vill verkligen inte. Men jag gör det. Hela tiden.
Jag försöker vara som andra, jag betraktar dom, analyserar varje rörelse de gör. Ccpy-change-flip. Jag försöker kopiera dom, jag ändrar mig själv och klistrar in mig i en mall som egentligen inte passar mig alls.
Jag ser en kändis, ser hennes utseende och önskar för mitt liv att jag såg ut som hon, jag ser mig själv i spegeln och letar efter brister jag kan ändra för att likna henne, bli kanske lite snygg iaf. Och tror mig, jag hittar bristerna, de är många. Jag försöker åtgärda dom och blir lite nöjd i ett litet tag. Men plötsligt märker jag något annat fel som jag desperat gärna vill ändra på, märker sedan att ändringarna jag gjort tidigare inte duger.
Man tvivlar på sig själv, alla gör det. Du må tro att de där äckligt perfekta människorna har allt så himla perfekt men tro mig, de har det lika tufft som du. De tvivlar på sina utseenden precis som du. I det seendet är vi alla lika dana. Det är jävligt svårt att ignorera sina egna tankar. De finns där, dygnet runt.
De kanske inte går att ignorera sina egna tankar, men man kan kanske ändra dom. Försök få in i huvudet att du ÄR perfekt, dina brister gör dig mänsklig, inte ful. Du duger som du är. You only live once, make it count! Du kan gå långt, ja just du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar