Tänk dig helt plötsligt att ditt huvud blir helt varmt, och att du sen får en känsla av att du har något i pannan som du inte riktigt kan se. Jag vet att det låter konstigt, man kan ju aldrig se sin panna daaah men det är så de känns efter de första klunkarna, innan man riktigt börjat.
Jag tyckte vi var skitsmarta! Min kompis var livrädd att bli påkommen, men redan innan kände jag mig smått… och här failade mitt ordförråd och jag kommer inte på ordet, jag skulle vilja säga att jag var hög på adrenalin men det låter lite konstigt… Hur som helst så verkade min barrier av försiktighet ha sänkts. Nej, den hade rasat, redan innan vi ens börjat. Jag var så taggad, så laddad.
Det var min ide, vi gick in på donen och beställde två "muggar" vatten. (ja det var muggar de var, inte glas, inte kopp, nej vi beställde varsin mugg vatten) men när vi druckit upp vattnet fyllde vi på med "eget vatten" Vi försökte vara så diskreta som möjligt men efter några påfyllningar så var de inte lika enkelt längre.
Vi hamnade utanför ica, för min kompis behövde ladda sin mobil innan killarna som skulle med oss kom. Men då när vi satt där kommer två vuxna fram till oss. Våra blickar föll genast på symbolerna på deras jackor, och orden på ryggen "fältgruppen" fick oss att bokstavligen talat att frysa till is. Där satt vi med våra "vatten" i händerna och en sportbag med ännu mera vatten i en meter ifrån oss. Inte förrän då började min hjärna skärpa till sig, det var som om mitt undermedvetna förstod allvaret innan jag själv gjorde. De ställde några frågor och jag vävde samman ett nät av lögner utan att ens blinka (såklart blinkade jag så inte bokstavligen talat) Jag skötte snacket, min kompis var väldigt skärrad.
Vi klarade oss, de frågade till och med vad jag hade i väskan, men med vetskapen om att det är mot lagen att rota i någons väska utan tillåtelse i bakhuvudet så sa jag bara att de var träningskläder jag släpat med mig hela dagen. De svalde iaf alla mina lögner och jag fick bara liiite dåligt samvete. Men GUUUD vilken yolo känsla det gav oss när de gick därifrån med leenden på läpparna och med tro om att det fanns några trevliga ungdomar i världen. Jag har aldrig tackat mitt vältränade "pratarsinne" och "ursäktssinne" som när deras ryggar rundade hörnet! För tro mig, vi hade druckit mycket vatten.
Men de som spåra var inte det.. utan det skedde nämligen när vi var inne på festen och det var som upplopp utanför då inte alla kunde komma in. Men det var vi alldeles för borta för att märka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar